En fransk chaufför arbetade för ett transportföretag i Luxemburg men utförde arbete i hela EU. För att undvika förvirring avtalades det att hans anställning skulle regleras av luxemburgsk lag.
Efter flera år upptäckte företaget att den anställde arbetade mer än hälften av tiden i Frankrike, sett över en period på 18 månader. Därför registrerade företaget honom för fransk socialförsäkring. Ungefär samtidigt beslutade företaget att minska hans arbetstid. Den anställde avvisade dock förändringen av sina arbetsvillkor. Som svar på detta blev han uppsagd. Frågan var då om hans uppsägning skulle bedömas enligt luxemburgsk eller fransk lag.
Enligt EU-domstolen omfattades anställningen av de obligatoriska franska reglerna, även om parterna hade kommit överens om luxemburgska regler. I sitt beslut betonade domstolen att avsikten att den anställde skulle arbeta i Frankrike framöver var avgörande.
iuno menar
Som regel gäller lagstiftningen i det land där den anställde arbetar. Detta fall visar att även en förändring av den vanliga arbetsplatsen som sker kort före en tvist uppstår kan vara avgörande om avsikten är att arbetet ska fortsätta i det nya landet i framtiden.
iuno rekommenderar att företag kommer överens om tillämplig lag när anställda arbetar i flera länder. Företag måste dock hålla ett öga på om anställda börjar arbeta mer i andra länder än vad som ursprungligen avtalats. Förändringar kan inte bara påverka tillämpliga anställningsregler, utan också få konsekvenser ur skatte- och socialförsäkringssynpunkt.
[EU-domstolens dom av den 11 december 2025 i mål C-485/24]